Användning av pronomenet they i singular har blivit ett hett samtalsämne i den engelskspråkiga världen. Hur kommer det sig? Vad säger språkvetare om saken och hur nytt är detta fenomen? Finns det några problem med sådan användning av they? Hur förhåller vi oss till detta som översättare? Här är en kort översikt om saken.
They är i första hand engelskans pronomen för tredje person plural, men kan även användas som ett könsneutralt pronomen för tredje person singular, likt hen på svenska. Till skillnad från hen har they däremot en mycket lång historia som könsneutralt pronomen. Oxford English Dictionary anger den medeltida riddarromanen William and the Werewolf (engelsk översättning av franska Guillaume de Palerne) från 1375 som det tidigaste kända exemplet, men konstaterar samtidigt att singular användning av they förmodligen förekom i talspråket redan tidigare än så. Merriam-Webster bekräftar i sin artikel att they konsekvent har använts ”som singularpronomen sedan slutet av 1300-talet”. I Merriam-Websters artikel påpekas också att användningen av they i singular återspeglar hur you har utvecklats från att vara ett pluralpronomen (dvs. med betydelsen ”ni”) till att även kunna användas i singular (med betydelsen ”du”). Att you kan betyda både ”ni” och ”du” är allmänt vedertaget i engelska. Därtill konstaterar Oxford English Dictionary följande:
Under 1700-talet började grammatiker varna för att singular användning av they var fel eftersom ett pluralpronomen inte kan ha ett korrelat som är i singular. De hade uppenbarligen glömt att you också var ett pluralpronomen som hade börjat användas i singular.
I en användarguide om singular användning av they beskriver Julie Matsubara vid University of Chicago hur preskriptivister i början av 1700-talet började ”välja att använda he (”han”) generiskt eller omstrukturera/omformulera meningen för att helt undvika behovet av generiska pronomen”. Detta ledde till sådana meningar som exempelvis:
Everyone may do as he pleases.
Var och en får göra som han vill.
Betydligt senare började skrivreglerna i stället gå i riktning mot mer inkluderande språk och minskad användning av könsspecifika pronomen, och rekommenderade då sådana nya former som he/she, (s)he och ibland även she or he. På svenska motsvaras dessa av han/hon och hon eller han. Numera har dock singular-they blivit förstahandsalternativet i de fall där en persons kön är okänt eller irrelevant, eller om personen är ickebinär.
Det finns förstås fall då det kan leda till missförstånd. Låt oss säga att vi har en person som exempelvis heter Bart och föredrar pronomenet they, alltså ”hen” på svenska. Det kan hända att vi får sådana här meningar:
Bart took Lisa to the fair. They went on the Ferris wheel.
Bart gick på tivoli med Lisa. Hen åkte pariserhjul.
eller
Bart gick på tivoli med Lisa. De åkte pariserhjul.
Betyder they i det här sammanhanget ”hen” eller ”de”? Det skulle ju kunna syfta antingen på enbart Bart eller på både Bart och Lisa. Den här typen av tvetydigheter kan dock lätt undvikas genom att låta rätt tolkning framgå av sammanhanget eller genom en liten omformulering:
Bart took Lisa to the fair. They both went on the Ferris wheel.
Bart gick på tivoli med Lisa. De åkte båda pariserhjul.
Så hur kommer det sig att vissa är emot singular användning av they? Det finns två anledningar, som ofta överlappar varandra. Den ena grundar sig på det utnötta argumentet att detta är ogrammatiskt eftersom they är ett pluralpronomen. Den här gamla 1700-talsuppfattningen har kunnat avfärdas sedan länge och stämmer inte överens med hur engelsktalande faktiskt använder they i praktiken. Den andra anledningen är annorlunda då den egentligen inte har med språket att göra. Vissa människor ogillar helt enkelt ickebinära och andra transpersoner. Ofta vänder de sig till grammatiken som ett sätt att rättfärdiga åsikten att they inte kan användas för att prata om enskilda individer. Det argumentet håller ju som sagt inte, av de anledningar som beskrivs ovan, och det är därför ofta tydligt att denna vurm för grammatisk korrekthet inte är uppriktig, utan bara ett försök att skyla över den verkliga anledningen – en trångsynt inställning mot ickebinära.
Att singular användning av they numera har accepterats av de flesta viktiga skrivregelsamlingar är en lättnad för översättare och andra yrkespersoner som arbetar med skriven engelska. Åtminstone jag själv har alltid tyckt att he/she, her/himself och andra liknande han/hon-kombinationer är ganska irriterande att behöva använda. När man anger flera olika pronomenalternativ blir meningen mer svårläst, och snedstrecket stör läsflödet. En annan situation där könsneutrala pronomen är bra att ha är när man inte känner till könet hos någon som nämns i en text, vilket är precis vad engelsktalande har använt singular-they till sedan flera hundra år tillbaka. Många språk saknar helt könsspecifika pronomen, vilket kan göra det svårt för översättare att avgöra personers kön i de fall det inte framgår av texten på något annat sätt. Finska, som jag översätter från, är ett sådant språk. På finska används pronomenet hän om alla, oavsett kön. När hen ursprungligen föreslogs som könsneutralt pronomen i svenska var det inspirerat av just finskans hän. Åtminstone en av våra kunder har bett oss att använda they i stället för uttrycket he/she, och vi har gått över till att konsekvent använda they som könsneutralt pronomen i de flesta översättningar till engelska.
Hur ser då framtiden ut för they? Kommer ett nytt ord att dyka upp för att ersätta plural-they (”de”) i takt med att singular-they (”hen”) blir mer accepterat i skriftspråket? Eller kommer plural och singular användning av they att fortsätta att samexistera, liksom plural-you (”ni”) och singular-you (”du”)? Det återstår att se, men som översättare är jag glad över att singular-they har blivit officiellt accepterat. Och hur det än går med just ordet they kommer språket fortsätta att ständigt utvecklas. Den saken kan bakåtsträvare inte göra mycket åt, vare sig de drivs av preskriptivism eller trångsynthet.
Linda Jansson-Färm
Översättare
